Ibland vill jag bara avsäga mig titeln som mig själv, jag vill inte vara den personen som jag har blivit, jag vill inte låtsas vara någon som jag vet att jag inte är. Jag vet att jag är rolig, jag vet att jag är rätt bra. Men när ska alla andra se det? Och när ska jag förstå det på riktigt själv?

Och varför händer det som händer nu, nu? Varför hände det inte för flera år sedan? Det hade besparat mig så mycket skit, så många hårda slag, så många hårda ord. Och om det är ödet, borde inte ödet ha varit snällare mot mig någon gång eller har jag fuckat upp en karma jag aldrig trott på?

Nu ska jag sova och imorgon är en annan dag och jag lär inte göra något åt den dagen heller. Men jag lovar, ni lär känna mig någon gång.

And you´re the only one.

Och jag har det pinsamt bra just nu. Just det, sådär riktigt jävla fint.

Även ifall världen ibland är för stor och jag är för klantig, så blir allting så fruktansvärt bra då man har vänner att dricka vin och skumpa med vid havet. Så det så. Jag vann den här ronden minsann!