Jag har inte skrivit på nästan 6 månader, och det har hänt så fruktansvärt mycket sedan dess. Jag sa upp mig från jobbet som jag jobbat på i nästan 4 år. Bara ringde en dag och sa att nu ska jag sluta. Åkte upp till Piteå över sommaren och spenderade tid med familjen samtidigt som jag jobbade på ett boende. Det var fint. Fint att få vara hemma. Träffa vänner, ha riktig kvalitetstid med familjen. Det har jag inte haft på 5 år. Helt underbart! Nu, har jag börjat plugga. Sociologi och Rättspsykologi. En helt ny era i mitt liv. Och fantastiskt kul! Utmanande, och spännande!
Åkte upp som singel, tänkte att jag inte var redo eller var ute efter att träffa någon, falla för någon, kanske med ett hjärta som var lite naggat i kanterna och som ville bli starkare. Och i takt med att jag blev starkare (och är stark nu!) så föll jag för en fantastisk kille. En som alltid vill mitt bästa, någon som älskar mig och allt vi har. Nu för några dagar sedan blev vi officiellt sambos. Vi håller på att skapa oss ett liv tillsammans och jag vill aldrig att det ska ta slut. Jag har aldrig varit såhär kär. Aldrig älskat någon på det här sättet. Och jag har nog aldrig känt mig såhär trygg med någon förut.
Ni vet, då man ser på en människa och bara känner att allt är möjligt, att jag vill inte göra något utan honom. Älskar allt med den här mannen. Han är så fantastiskt rolig, snäll, vacker, trygg och är bara helt underbar.

Tänk att jag säger det, tänk att jag hittade honom.