Jag vill ha den här lägenheten. Hoppas hoppas hoppas gud gillar mig och ger mig den. Det är takbjälkar i hela lägenheten, i alla rum. Det är riktigt trägolv, det är tvättmaskin i badrummet, diskmaskin i köket. Och jag vill ju så gärna ha den. Oh. Håll tummarna!

Man kan kanske tro att jag har haft tråkigt de senaste veckorna. Men jag har gillat att bara vara själv, bara andas själv. Med vissa inslag av vänner men för det mesta bara jobb och komma i kapp med att umgås med bara mig. Med varm choklad, med filmer, med böcker, med filtar, med långa promenader och jag tror jag skulle gilla att vara pensionär.

Sitter i en städad lägenhet, har kollat på ungefär all dålig tv och alla dåliga serier jag har kunnat tänkas komma över, inte ett steg utanför dörren har jag tagit och jag har älskar den här dagen. Tog ett långt bad som jag nästan dog av - det blir alltid alldeles för varmt av någon oförklarlig anledning. Har tänt alla ljus och klockan har just blivit Torsdag. Det är bra med sådana här dagar ibland. Det är skönt. Det är lugnt. Försöker desperat hålla tankarna borta från mig, jag vill inte tänka idag, det passar sig inte. Har en förmåga att behöva fylla mina lediga timmar med en massa spring och jag hinner aldrig varva ner. Bara för att slippa älta, ensam. Älta tillsammans med någon är så mycket bättre. Det passar sig inte att bryta ihop oftast, det är ett perfekt tillfälle att försöka skapa sig själv någon form av distans. När man är ensam med sina frågor så existerar det ingen distans. Man slår gärna sig själv lite hårdare. Slagen träffar på ställen som gör alldeles för ont, där man redan blöder. Den här dagen har inte varit så. Det har varit lugnt och jag andas lugnt. En aning fjärilslätta bröstkorgsdunk men andetagen slår mig inte inifrån. Ikväll ryms jag i mitt egna liv.

Det är klart jag vill skrika ibland, men ikväll orkar jag inte. Jag vet precis var jag vill vara, vad jag vill göra och hur det ska se ut. Men jag är inte där. Jag vill skrika.