Jag går runt med en bra känsla i kroppen, en ny kraft. Och det är kanske så att man måste må dåligt ett tag för att kunna se allt som är riktigt bra. Jag har sållat bort och jag har tagit beslut. Jag försöker ge saker en chans och jag ser för första gången nya möjligheter för mig och mitt liv.

Tyvärr innebär det att vissa människor inte ryms i det livet, det betyder att allting är annorlunda nu. Vissa ryms, och vissa måste gå. Vissa förtjänar andra inte.

Och jag är glad. Varm och glad.

En bild Thomas Berg fotade då jag var uppe senaste! Fint!

Vill skriva, skrika, ut ut ut om att jag inte kan bli lämnad denna jul igen. Förstår ni inte det?

Det känns som om jag hånglar med en farlig dröm, som om jag kliver lite fel bara för att jag vet att det är en mer spännande väg att vandra. Och kanske är det precis det som kommer att få mig att falla, förstöras. Men jag vill så gärna känna saker igen, så gärna få mig själv att förstå att jag inte är utom räddning. Jag kysser en obehaglig hemlighet för att få mig själv att stanna upp, en sekund, en minut för då rusar jag kanske inte förbi allting som jag vet att jag älskar. egentligen. Jag har tappat hoppet om mycket som hade kunnat bli, kunnat vara och jag ångrar det inte. Men jag sörjer att jag inte kan låta mig själv vara glad. Ensam.

Tar så fruktansvärt mycket stora beslut just nu. Och det glädjer mig.

Nej, ingen bra dag. Inte fått mitt paket med kläder, inte fått mitt träningskort. Har ingenting att göra. Vill inte göra nåt. Soligt ute men orkar fan inte. Ingen bra dag idag. Jag är förvirrad och vill bara vara riktigt förbannat glad men det är svårt att komma dit. Jag har varit vaken hela natten på jobbet, jag har ingen energi och jag är trött på att vara så utmattad. Ska nog gå ut på en promenad snart.

Se bortom ensamheten och inte göra några förhastade beslut.

Sitter i bilen till Kallax. 14.30 går mitt flyg och sedan 19.45 från Arlanda till Köpenhamn. Det kommer vara en lång dag. Sedan sova en snabb sväng innan det är dags för jobb. Och det är så himla bitter ljuvt att komma hem. Som så många andra gånger. Alltid. Jag vet inte. Jag vet ingenting alls.

På någon vänster var det väl tänkt att jag skulle ta mitt förnuft till fånga under den här resan, jag skulle väl lista ut vad det var jag vill. Och har jag gjort det? Nej. Jag känner mig om möjligt MER splittrad och förstörd än vad jag gjorde då jag åkte hit.

Jag var ute i lördags och började prata med en kille i rökrutan, väldigt trevligt, men sedan önskade jag honom en trevlig kväll för jag ser mig inte som singel. Jag vet inte om jag är singel. Jag vet inte om jag vill vara singel. Jag vet inte om jag vill vara med honom. Och i allt det här ska vi försöka göra så att ingen blir lurad.

Fy fan. Jag hatar det här.