A new family, and I like it.

Ja just det ja!

Min älskade mamma har gift sig!

Och hon hade helt ärligt inte kunnat hitta någon bättre.
Helgen då de var här var nog bland den bästa på väldigt väldigt länge.
Vi har verkligen fått kvalitetstid hela familjen. Min storebror var ju här nere också.
Och jag blir alltid så glad av att umgås med min familj. På riktigt.

Men att de har gift sig, så fullkomligt underbart.
Det var så otroligt fint att se mamma och cenneth så lyckliga.
De förtjänar varandra, på riktigt. De finaste människorna jag vet.

It´s called life.

Jag har kommit fram till att jag inte kan ta en "powenap", inte alls faktiskt.
Efter att jag varit ute hela dagen igår, gått på stan, köpt vissa saker och druckit öl på möllan,
storhandlat på citygross så kom jag hem. Thor och jag planerade lite smått att hitta
på något och jag peppade på att ta en lång kvällspromenad. Det slutade med att
vi tänkte "sova en timme för att vinna lite energi". Jag kliver upp efter en timme
och efter det fanns det ingen återvändo, eller jo, det var ju det de fanns.
Jag återvände till sängen, låg där och var lite lycklig. Över att få sova.

Efter att jag har jobbat natt så kan jag inte sova, det ger mig huvudvärk.
Kanske för att jag verkligen verkligen behöver sömnen. Men nej, jag tror jag hoppar
det i fortsättningen. Vilket ger ett resultat av att jag sover 3-4 nätter av 7 i veckan.

Idag är det Valborg. Det är "supa från klockan tio på förmiddagen till en tidig morgon",
men jag känner mig rätt vuxen. Jag är på jobbet, ska jobba till tidig förmiddag imorgon.
Och jag har inga problem med det. Förr har jag alltid fått en sorts ångest över att inte
vara med. Men inte nu, jag tycker det känns rätt bra att jobba. Sedan att det är natt mot
storhelg det gör verkligen inte saken sämre. Pengar ger lycka.

Hur kan lönerna variera från en arbetsplats till en annan inom ett och samma företag?
Jag kan säga som så, jag gillar trellehulla mer och mer för varje dag.

Och jag har en barnslig förtjusning i bussar. Att åka buss är roligt. Att titta på människor
är roligt. Ju länge bussresor desto bättre, fast det förståss, efter tre timmar så har man träsmak
i baken, det skippar jag gärna. Fast det kanske inte är så konstigt att jag gillar bussar så mycket.
Efter 600 timmar spenderade på buss om året i tre år, så vore det kanske knäppt ifall jag inte vant mig.

Its a bad day.

Nu ska jag beskriva hur jag verkligen mådde i höstas, fram tills i januari.

Jag gick runt i en bubbla. Klarade inte av människor som tyckte om mig.
För jag klarade inte känslor. Varje känsla tog musten av mig. Gav mig ångest.
På morgonen grät jag för att mina andetag var så jävla tunga. Det gick knappt att
ta sig upp. Jag jobbade, musklerna kämpade för att hålla mig uppe.
Jag tvingade mig ut för att träffa människor. Satt i en timme, lyssnade på andras prat.
Gick hem, sov. Sov från minuten jag kom innanför dörren tills det var samma sak morgonen
efter. Sov för att då var jag inte vaken. Då var jag bara inte vid liv. ¨

Det är sjukt.
Men den tröttheten var total. Blev besviken på mig själv över att jag försummade människor,
vilket jag var tvungen att lägga på en hatthylla för att ens orka ta mig upp, ens
orka gå till jobbet. Och jag är duktig på att ta på en bra fasad då jag rör mig utomhus.
Men hemma, där föll allting.

I januari träffade jag en person som faktiskt vände på allting. Jag tog tag i saker.
Sa till jobbet att jag ville gå ner i tid. Eftersom jag faktiskt inte orkade mer.
Jag började känna en smula motivation. Och det var för mig helt galet.
Orkade skratta, orkade känna och orkade vara i samma rum som människor.

(även om personen försvann, så finns den där känslan kvar, att jag inte behöver slita ut mig)

Och i detta, så pratade jag inte med en jävel nästan. Jag ville inte att någon skulle tycka synd om mig
så antingen skrattade jag bort det, eller så sa jag ingenting alls.
Kunde knappt prata med någon . Om något. Och fan i mig inte de som känner mig bäst.

Och alla pratar om hur det känns att gå in i väggen, och antagligen så var det jag gjorde bara att
taffsa lite på den, nudda den lite lätt. Men det önskar jag ingen.

Och nu sitter man här, börjar må bättre. Och då visar det sig att man har en jävla massa förlåt att säga, tydligen (av en ANONYM person här på internet, ojoj. galet. ) då kommer den där klumpen i magen.
Då kanske det bara gäller att andas lite grann. Och försöka göra en ny grej. Säga saker man vill ha sagt.
Som kanske, tack. Förlåt, eller bara hej.


Jag vet inte när. Men jag vet att det kommer.

haha.

Om jag är en bra vän?

Ja.

Har jag mina brister och fel?

Ja. Absolut.

Har mina vänner också brister och fel?

Ja, ingen tvekan.

Bryr jag mig om deras brister och fel?

Nä.

Verkar andra bry sig om mina brister och fel?

Ja.

Gör det något?

Nej?

Är du bra på att säga förlåt, tack eller liknande?

Nej.

Har du lätt för att prata då du mår dåligt?

Verkligen inte. Jag tar ut det på andra sätt. Som att bli tyst, en smula dryg och jävligt konstig.

Tar du dina vänner förgivet?

Ja, och jag räknar med att de tar mig förgivet.









Förövrigt, förra inlägget handlade inte om något någon gjort mot mig. Utan vad som händer mot
en av mina vänner just för tillfället.

oh yeah, It´s a new problem.

Dagens ämne ; Konflikter

Konflikter, skitsnack och diverse bråk det kan man inte riktigt komma ifrån, det förföljer en
var man än är. Kanske har det att göra med hur man är som person, eller vilka personer man
umgås med.

Allt jag säger om någon, till någon etc det står jag för. Jag tycker som jag gör. Så är det.
Men om man inte kan stå för det, det gör mig asförbannad. Det finns inget värre än folk som
öppnar sin käft och inte står för det som kommer ut ur den.
Jag är också väldigt lojal då det kommer till min familj och mina vänner. Det finns liksom
ingenting som är en stoppkloss då. Jag kan bete jävligt odrägligt ifall det handlar om att någon
betett sig odrägligt mot någon som jag bryr mig om. Då bryr jag mig inte ifall jag i min tur blir
illa omtyckt av någon feg jävel.

Men; skitsnack och konflikter i vänskapskretsar? Whats the deal?
Vi är inte 13 år gamla längre. Det finns inte i min världsbild längre. Men tydligen finns det i andras.
Är det rastlösheten, känslan att vara uttråkad eller bara ensam som ger en anledning att fucka up saker?

Helt ärligt, jag fattar inte.
Det är ju ni som förstör för alla andra, det där med tillit försvinner ju, och det är väl det viktigaste vi alla har i en relation? Eller har jag helt tappat greppet?

southpole!

Jag har en vän som heter Ted. Han är fylld av galna påhitt och det gör mig i sin tur fylld av glädje. Han är verkligen bra på alla sätt och vis.
Men, han ska gå till sydpolen. Ja, ni läste rätt. GÅ TILL SYDPOLEN.
Och ja, man behöver träna. Det gör man tydligen såhär. Jag gillar´t.

Ted & Christian (den andre sydpolenpromenerare) har en hemsida som ni kan kika på!

http://www.670arcticmiles.com

ooooh dramaa.

Folk har en tendens att inte tycka om mig, eller vissa människor stör sig på mig.
Pratade lite med en av mina närmsta vänner om det igår, hur det kan bli så, hela tiden.
Jag kan komma in i ett rum och känns föraktet, eller så är det helt tvärtom.
Kanske har det att göra med att jag faktiskt inte brukar förändra mig så mycket.
Jag är mig själv, medans många andra byter skepnad. Det är inte min grej.
Och kanske är det jag som förlorar mycket pga det, men jag orkar inte bry mig
helt ärligt. Fast sedan är det ju oftast tjejer som inte gillar mig så mycket, och det
rör mig inte i ryggen, jag har ändå svårt för att släppa in dem. Det är läskigt.

Ah, just det.
Igår var jag på en fest med X, X & X. Vi hade druckit lite öl & gin n´tonic. Vi hade
spelar charader och spelat gitarr. Iallafall när vi kom till festen så var allt okej. Inget speciellt.
Och som en blixt från en klar himmel bryter värsta bråket ut.
Det visar sig att en kille, på skämt, hotat en tjej med en elpistol, spottat på henne & sagt "jävla slyna"
åt henne. Och X blev totalt förbannad över detta. (med rätt).
Men frågan är hur man tänker? Vem tänker att det skulle vara något jävla skämt?
Och det får mig också att tänka på mig själv, jag låter människor driva med mig.
Ibland kanske lite väl mycket. Men, vissa människor vet verkligen inte vad gränser är.
De tror att deras jävla flabb och vänskapliga klapp på ryggen efter en hård kommentar
räddar en hel situation. Men även ifall man har lätt för att skaka av sig saker, så stannar
allting kvar på ett eller annat sätt.
Var det inte någon som sa igår "Säger man en sak för många gånger så börjar man tro på det"


Allt rinner verkligen inte av.

The spring, is always running.

April. April. April. April. April.

Det är nog en mycket mer jobbig månad än vad jag hade väntat mig.
Man har tänkt på så mycket, hur det hade kunnat bli. Ifall jag gjorde
rätt val och om jag kanske gjorde ett förhastat beslut.
Även om jag innerst inne vet att jag gjorde rätt. Det måste ha varit
rätt. Annars vet jag inte riktigt hur jag ska ta det här.
Och jag förstår mig inte riktigt på hur vissa verkar ta det så lätt,
att det inte är en stor grej. För mig är det, verkligen, det värsta
som jag antagligen kommer att uppleva.

Och jag kanske inte pratar om det, men ja, det är en sorg.



Livet är inte lätt. Livet är inte alltid så jävla roligt.
Det är svårt, och det blir inte alltid som man vill.

Jävla april, komma hit och få mig att känna mig såhär.


Jävla jag som känner mig som en svikare.
Jävla allt som känns för stort för att hantera just nu.


Jag tar en liten paus. April har tydligen ingen plats för känslomässigt engagemang.

Tune out.

"hello hello!"

Två sådana här karlar såg mig naken idag.

Jag låg i sängen för att jag hade lovat malin att jag skulle sova en timme efter jobbet. Så när klockan ringde och jag satte mig upp i sängen så utanför fönstret stod två karlar på en byggnadsställning. Lagar murfasaden har jag för mig! Lite generad och skräckslagen vinkar jag, för trevlig ska man alltid vara!
Sedan tänkte jag att det är ju dags att sminka sig lite och göra sig klar. Så jag fortsätter vinka då jag ställer mig upp. De vinkar tillbaka och blev plötsligt lite väl glada. Upptäcker då att jag var naken. Varsågod tänkte jag då! Sprang in på toaletter och klädde mig. Sedan var det ju bara för mig att lite skamset gå runt i lägenheten och fixa det som fixas skulle innan jag skulle till S:t Knuts.

Så ja, varsågod till byggarna! Ni kan se det som en present.

Happy Happy...fan.

Det där med feber är inte roligt. Ena stunden fryser man, andra svettas man. Den ena stunden känns huvudet helt okej, och den andra inte. Ibland tror man att man ska hoppa av pinnen och den andra så känns det fan nästan som om man lever. Till råga på allt så sitter man på jobbet. Kul.

Men jag har fantastiska vänner som vet hur man muntrar upp!
De körde ända från Malmö till Trelleborg, gav mig en blomma, en burk cocacola, ett kex & en svenskdamtidning. Det var liksom det yttersta beviset på vänskap. Såklart filmade de hela träffen, och filmen kommer antagligen upp på facebook och så att ni också kan få skratta åt mig.

Nu ska jag göra lite saker som jag får betalt för att göra på detta jobb. Typ diska. Nu. disk. Fan.

Oh fuckelifuck

Oh, jag blir irriterad då folk beter sig.
Suttit snart en timme och väntat på att få klartecken på
att det blir något. Att vi ska göra något.
Klockan halv elva börjar några kompisar spela på
Inkonst och vi skulle dricka öl innan.
Istället sitter jag hemma, ensam, och dricker öl.
Kul, jävligt roligt.

Och jag vet att antagligen är det bara att det drar ut på tiden.
Men, jag har en förmåga att vända allt till lite dåliga tankar.
Jag har ett tankesätt som verkligen inte arbetar för mig.


Okej, händer det inte något på 20 minuter så drar jag fan inte dit.
hahhaha. Jag är kass.

A really really good day.

Idag är en sådan där dag jag bara springer omkring och dansar för mig själv,
sjunger och skrattar. Det är en sådan där dag då jag verkligen är glad.
Kan bero på att jag gjorde ett bra jobb inatt, eller bara för att det är sommar snart.
Kan ha att göra med att nu känns det att jag bor här i Malmö,
jag har jobb, vänner och en stad jag trivs i.
Och det gör att jag trivs med mig själv.

Visst, det finns saker på hatthyllan som spökar,
men jag orkar inte bry mig just nu.

Det hade kunnat vara så mycket värre.
Hade kunnat vara i ett förhållande med någon som tar droger, tycker att livet är
roligare i dimman, som tycker att det är "coolt" att kasta gatustenar och som inte
har en framtidsplan överhuvudtaget.

(tillfälle för att skratta)

JAG ÄR NÖJD.

Jag gillar ;

att jag faktiskt vet vad jag vill göra.
att mina vänner faktiskt är smarta.
att jag kommit till den punkten i mitt liv att jag gillar att jobba.



Och just det ja, jag gillar att jag mår såhär.