The spring, is always running.

April. April. April. April. April.

Det är nog en mycket mer jobbig månad än vad jag hade väntat mig.
Man har tänkt på så mycket, hur det hade kunnat bli. Ifall jag gjorde
rätt val och om jag kanske gjorde ett förhastat beslut.
Även om jag innerst inne vet att jag gjorde rätt. Det måste ha varit
rätt. Annars vet jag inte riktigt hur jag ska ta det här.
Och jag förstår mig inte riktigt på hur vissa verkar ta det så lätt,
att det inte är en stor grej. För mig är det, verkligen, det värsta
som jag antagligen kommer att uppleva.

Och jag kanske inte pratar om det, men ja, det är en sorg.



Livet är inte lätt. Livet är inte alltid så jävla roligt.
Det är svårt, och det blir inte alltid som man vill.

Jävla april, komma hit och få mig att känna mig såhär.


Jävla jag som känner mig som en svikare.
Jävla allt som känns för stort för att hantera just nu.


Jag tar en liten paus. April har tydligen ingen plats för känslomässigt engagemang.

Tune out.