thank you mrs may.

Förstår inte varför jag inte kan sova lite mer , några timmar till, tankarna slår till
och kroppen reagerar som om det är bättre att vara vaken än att sova.
Ligger nu i soffan, min kropp kokar i solen som envisar sig med att bryta sig in.
Dricker fruktsoda som är kvar sedan igår, den är lite för varm, allt är lite för varmt.

Det var en bra kväll igår, lite saker som gjorde mig irriterad, men sen var det fint.
Jag , Malin, Sebbe, Ulrika & Emil satt och snackade och hade det mysigt.
Kändes bra att få den avslutningen iallafall på kvällen.

Nu ska jag nog leta upp nån serie här på det här internet och kolla på den.
Förhoppningsvis kommer jag att somna också. Jag vill sova.



Fan, idag är det lite ångest. Ångest över att man är ärlig.

I need a break!

Jag vill andas den där luften som gör att mitt hjärta blir lugnt. Vill går runt i skogen och vara helt avslappnad. Sitter på en sten, med kaffekoppen i ena handen och cigaretten i andra och det ska vara lite kyligt. Upp vid min sida ska Ninja sätta sig, lägga huvudet på mitt ben och bara ta en paus med mig. Sedan ska hon springa in i skogen och fortstätta spåra det hon spårade. Och jag ska sitta en liten stund till, för att sedan gå upp mot stugan för att börja förbereda maten. Det vill jag göra nu. Jag vill komma bort ett tag nu. Utgång, alkohol och anonymiteten kan gå mig på nerverna ibland. Jag tappar mig själv, stressar bort det som brukar vara jag. Jag vill andas.

mix it in my magic bullet!

Jag, Malin och Maja kör toaletthänget.


Det var en sådan där tjejkväll igår, vi blandade drinkar i min Magic Bullet, vi snackade karlar och vi skrattade mer gånger än vad man normalt gör. Vi diskuterade hur det egentligen står till med saker, vi hade olika åsikter men försonades över den där drinken. Det var en bra kväll, det var fint, det var precis vad jag behövde.

Allt känns så fruktansvärt komplicerat hela tiden. Maja och Malin har två olika åsikter om en sak, och jag är rädd för att det kommer att bli Malin som säger "Vad vad det jag sa". Jag är rädd för att det kommer att bli som hon har förutspått. För det är inte vad jag vill, det skulle göra så ont. Jag vill inte att hon ska ha rätt. Det vore så jävla jobbigt. Men kanske, kanske kommer Maja ha rätt? Jag vet inte. Just nu är jag förvirrad. Det känns som om allting kommer att förstöras. Och jag skulle inte klara det.
Det skulle inte vara rättvist. verkligen inte.

play the game?

En gång då det var fest här då hade vi en lek. Leken gick ut på att man skulle säga ett påstående
och sedan skulle alla i gruppen peka på den som man tyckte det stämde mest in på.
Ni vet "Längst tånaglar" och alla pekar på Pelle som sitter i ett hörn och skäms.
Denna gången kom påståendet "Vem har varit otrogen flest gånger"?
Och jag lovar er, alla fingrar pekades mot mig. Alla.

Hur kommer detta sig? Att alla tror att jag är en sån tjej?
En tjej som inte bryr sig, en som inte är trogen.
För jag bryr mig, och jag är trogen.

Det är mer så att det är jag som får ta det där "Jag såg X med en tjej på stan förra veckan".
Det är en given replik då jag väl har ett förhållande. Faktiskt.

Det gör ingenting att folk tror så om mig, det är lite svårt att förändra den synen för dem,
men det bevisar ju att folk inte riktigt känner mig. Och jag är less på att försöka få dem att göra det.

Jag knullar inte hit och dit, jag är inte ett otroget svin och jag är inte dryg.
Nu vet ni det, nu kan vi väl gå vidare?

It´s monday!

Det är en sådan där bra sommarkväll, i ren protest har jag dragit ner rullgardinen i köket. Jag får inte vara där ute, så jag vill inte se eländet också! För allt jag vill just nu är att vara ute på en långpromenad.
Kan jag det?
Nej, för jag måste ägna hela denna dag, hela denna natten till att sitta rakt upp och ner. Inomhus.
Fick en ingivelse förut, sprang iväg till den lilla affären, en minuts gångväg härifrån och köpte en rulltårta, tog en bit och förstod varför jag aldrig äter rulltårta. Det är äckligt.

Imorgon kommer det en tjej hit för att hon ska ha praktik. vad är det tänkt att hon ska göra? Lära sig sitta still? Det trodde jag att de flesta redan vet hur man gör.

Måntro om man ska telefonterra någon? Jag tror det är uppskattat.

Klick klick klick

Den senaste veckan har varit fylld av bra saker, dock blev jag sjuk. Men det låtsas jag inte om.
Vad är sjukdom och saknad ibland? Jag vet, jobbigt, men det finns ju bra saker också.
Som att jag har fått ett erbjudande om ett jobb, inget jag kan försörja mig på alls, men jag får ha
lite roligt samtidigt som jag får pengar för det. Och nej, inte porrskådis. Men det innebär en kamera.
Om jag tittar på dessa bilder så fattar jag inte riktigt hur dom resonerar, men skitsamma.

Bilden på Maja är dock väldigt fin. Hon sitter på mitt golv och BAM titta vad vi upptäcker att hon har
mellan sina ben. Ja, det var all uppdatering for now.

OK, Let´s just forget.

Jag vill bara vara där borta, inte här.

I miss something.

Idag när jag gick från jobbet till bussen så kom känslan över mig,
att jag saknar någonting, någon. Irritationen över att jag inte riktigt
kan förändra detta, det går mig på nerverna.

Istället för att göra något radikalt, for jag hem, gjorde en kopp te och
la mig i soffan. Saknaden går över, det har min mamma sagt.

Min mamma har alltid rätt.

My bike takes my places that school never could

"Never thought I'd get any higher
Never thought you'd fuck with my brain
Never thought all this could expire
Never thought you'd go break the chain"

the

Lyssnar på en låt, som beskriver allting.
Men, jag är dålig på att prata om saker,
så dålig att jag inte ens kan skriva in låtnamnet.
Men ifall jag hade gjort det, då hade du förstått.


Nu ska jag till Trelleborg.
Jag är trött och lite ledsen.

Please no.

Nej, nej nej nej nej nej.

Nej nej nej nej nej nej.

Nej nej nej nej nej nej.

Nej nej nej nej nej nej.

I´m just a girl, with a smile on my lips.

Idag är en dag där liksom nästan ingenting kan gå fel. Allting känns väldigt bra.
Man känner sig snygg och vickar lite extra på röven då man går, man känner sig spexig,
sexig och smart. Och det är sol ute.

Gick upp tidigt för att hjälpa malin med hennes bil, den hade lagt av på södervärn, ville bara
inte mer just nu. Den hade tagit semester. Så jag mötte upp henne där, satt på en trapp och
ringde alla nummer vi hade till folk som hade bil.
Men det visade sig snabbt att antingen kör de bil utan körkort eller så är de på jobbet.
Så vi ringde tillslut en bärgningsfirma, de skulle komma på en timme så vi gick till
Ölkafét och åt lunch. Pratade om allt möjligt, om hur vi fungerar som personer och
hur vi ska komma förbi vissa problem som finns i våra liv.

Ni vet den där känslan som man har då man sitter ner med den man kallar sin bästa vän?
Där man kan prata om allting och det finns liksom ingenting som är riktigt tabu.
Den känslan vinner nog över de flesta andra känslor. Man är trygg.
Och man känner sig fantastisk.

Nu sitter jag hemma hos Ted. Han kollar på det nya avsnittet av "24".
Jag sitter brevid och dricker cocacola.
Vi ska snart till parken för att dricka rom. Underbart säger jag.




Just det ja, jag är glad.

a very good day

It´s a rollercoaster in my body.

Jag säger bara fan.

Det är jobbigt, det är komplicerat och jag blir inte klok på
mina tankar. Utekvällen igår var bra, det var bra. Men,
(ja, det finns ofta ett "men"-med i bilden) så blev det lite för
mycket för mig igår. Inte av alkoholen, men av allt annat.
Min hjärna gick på högvarv och jag var glad över att Maja
var med så jag kunde luta mig en stund mot henne och
bara andas litegrann.

Att sedan åka till jobbet, utan att få släppa allt innan gör bara
att jag nog klöser sönder min ryggrad här i ensamheten.
Tankarna maler bara på och jag kan inte stoppa det,
kan inte ta en time-out, hur gärna jag än hade velat.

När jag stod där i slussen mellan rökrutan och dansgolvet
så blev jag verkligen så jävla arg, arg på mig själv, arg på
den här personen och jag kan ju inte göra något!
Jag måste stå brevid och titta på, och verka hela jävla...

obrydd?

Och jag har gjort det förr, det är inte första gången,
men det är att gräva den där graven som är min, helt själv.
Och det är ju egentligen bara korkat.

Men vad ska jag göra?


Nej, nu ska jag ringa min mamma.
Hon kommer att säga snälla ord.
Tala om för mig hur mycket hon älskar mig, och jag kommer
att höra på hennes röst att hon menar det, att hon menar varje
ord som kommer ut ur hennes mun.

Som igår.
Vem har en mamma som ringer vid elvatiden bara för att säga
att hon bryr sig och "du är det enda jag har".
Vissa hade kanske bara blivit irriterade, men jag blir glad.
Min mamma är det finaste jag har, för hon är det enda riktigt
ärliga jag har. Och just nu saknar jag henne mer än
jag saknar något annat i mitt liv.

Oh yeahyeah.

Såg på "Oprah" just (standardprogram på jobbet), och där tog
de upp att en 22 årig tjej ska sälja sin oskuld till högst bjudande
genom en bordell i Nevada. Ganska lustigt, och en smula skrämmande.
Hon vill bekosta sina studier inom kvinnosyn med dessa pengar, tydligen.

Och ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag tycker om saken.

Från en sak till en annan.
Mitt vardagsrum ser helt fantastiskt ut, det är lite kartonger kvar, men så
fort de åkt. shit! Är fruktansvärt nöjd! Och det kommer bli så bra då mina
andra möbler kommer upp också!
Ni ska få se bild sen! sjukt jävla snyggt.
Det är väldigt fint att se allting ta fort, som köket. Det är ju nästan färdigt!
Badrummet där uppe är klart!
Och toaletten där nere har fått sina möbler.

"oj, möbler i lägenheten"-festen kommer strax!

huh.

Som då jag skrev i förra inlägget om att jag ville att saker skulle
förflytta sig, försvinna och att jag ska vakna upp och allting ska vara borta.
Det handlade bara om mig själv, om mina tankar och mina mönster.
För varje dag då jag vaknar så är det ingenting som har förändrats.
Det finns en liten ådra av självdestruktivitet hos oss alla, även hos mig.
Och den går mig fan på nerverna.

Förövrigt så är min bovärd nog världens svåraste person att få tag på.
Har försökt hur länge som helst, men det är alltid samma visa
"X är på möte, kommer tillbaka om en timme"
(man ringer tillbaka en timme och fem minuter senare)
"X har gått från kontoret för dagen, kommer tillbaka imorgon"
(man ringer dagen efter)
"X är inte inne på kontoret, lämna ett meddelande"
(man lämnar ett meddelande, och väntar på ett samtal)

väntar.
väntar.
väntar.

(man beslutar sig för att ringa igen, nu måste han ju vara inne!)
"X är tillbaka imorgon klockan sju"
(man skriker lite, lämnar ett nytt meddelande)

Igår lämnade jag tre meddelande, ringde 5.
Idag har jag ringt en gång, lämnat ett meddelande.

Det är ju liksom inga problem egentligen att ha möbeln här,
men jag vet att vi alla vill att det ska ordna sig så fort som möjligt.
Det vill jag med, det kan jag lova.

Men, jag tror att kungen är lättare att få tag på än denna karl.
Och jag litar inte heller så mycket på dem i receptionen.





Men ja, nu ska jag sluta förklara vad jag menar och sådär,
för det blir bara fel, och folk missuppfattar.
Sedan va? skicka ett sms istället?

please move.

Jag har nog sparat allting, ingenting försvinner och jag lägger ofta huvudet på kudden
och hoppas att dagen efter så är allting borta. Jag har alltid fel, det är alltid kvar.
Och jag orkar inte ha kvar allting längre.

Det är en sjuk jävla broms och jag vill till nästa station nu.