http://youtu.be/36rCKXOJfpQ

Ändå lite kul.

Efter snart 30 timmar av jobb, har jag bara två timmar kvar. Det känns bra. Allt jag längtar efter nu är en dusch, kanske till och med ett bad. Sedan ska jag träffa upp finaste Alinah för en flaska rosé i en park. På många sätt har det här varit världens sämsta dag och jag tänker på en hel familj med människor som är bland världens bästa. Och världens bästa människor borde aldrig få förlora något. Livet är så fruktansvärt orättvist.

Det börjar bli sommar och igår kände jag mig som en liten matros, jag saknade bara segelbåten.

Att vakna av att man får en facebookgrej, så att det piper till på mobilen brukar aldrig vara angenämt. Att vakna av att man blir inbjuden på en liten kärleksfest i Umeå är fruktansvärt fint. Att två av ens finaste vänner gifter sig känns bara så himla himla bra. Så midsommar kommer att vara fantastiskt detta året.

Nu ska jag bara fixa så att jag kan ta flyget som går på fredagsmorgonen så att jag tar mig dit också. Flygbiljetter finns det inte miljontals av över helgdagar. Tyvärr!

Och jag drömmer om att gifta mig med en greve som kan finansiera ett stort hus till mig någonstans där jag utan att tänka på pengar kan göra mig ett hem. Ett stort hem.

Har en sovandes Amrita bakom mig i sängen, lyssnar på brittisk pop och tittar ut över ett soligt Malmö, eller ja, en solig parkering i en del av Malmö. Är så fruktansvärt trött men glad och peppad över livet även ifall det är saker som borde fixas. Alltid saker som borde ordna sig. Men det är bättre, att behöva kisa i solen gör allt det svåra lite mer avlägset. Flytten bär av om en och en halv vecka. Farligt nära nu!

Nu ska jag ta en kopp kaffe och sedan ska jag träffa finaste Tor som befinner sig i stan!

Tröttare än tröttast, och borde gå till bussen alldeles strax, borde göra mycket. Men kroppen känns inte kry, ögonen vill inte alls öppnas på riktigt, sådär att jag måste kisa för att se vad jag skriver.

Nu är det bara ganska precis två veckor tills jag bor på en ny adress. Spännande och jag är peppad. Peppen, älskade peppen, var har du hållt hus hela vintern?

En helvetisk morgon, jag vill inte klaga, men fy fan vad ont jag har. Trelleborg känns pinsamt långt härifrån. Då det är långt att gå ifrån sängen till köket så inser man att gå till bussen kommer att kännas. Just min tur det här alltså.

Så alla som känner att de mår lite för bra kan gärna försöka skicka lite bra nerver och bra ryggkraft. För det har verkligen inte jag!

Är tydligen allt jag inte trodde jag var. En riktig jävla bitch idag. Lovely.

Det känns som om väggarna står nära idag, det känns som om den efterlängtade solen inte riktigt värmer mina kinder, vinterjackan är borthängd och jag längtar så desperat efter värme. Antagligen är det jag själv som gör allting lite för kallt lite för kallt alldeles för kyligt. Jag har inte ens plockat bort tomburkarna efter den senaste alldeles för ensamma kvällen och jag som älskar att vara ensam, ibland. Ensam med väggar långt ifrån mig.

Idag gör jag ingenting, och försöker känna ännu mindre.