Det känns som om väggarna står nära idag, det känns som om den efterlängtade solen inte riktigt värmer mina kinder, vinterjackan är borthängd och jag längtar så desperat efter värme. Antagligen är det jag själv som gör allting lite för kallt lite för kallt alldeles för kyligt. Jag har inte ens plockat bort tomburkarna efter den senaste alldeles för ensamma kvällen och jag som älskar att vara ensam, ibland. Ensam med väggar långt ifrån mig.

Idag gör jag ingenting, och försöker känna ännu mindre.