Jag dricker vin och är klart lite peppad.
Jag har på mig en farfarströja, fast inte min
farfars för han kände jag aldrig. ju.
Och sen ramlar jag ju såklart omkull.


Jag ska ut strax och dricka öl med Ted. Finaste vän. Och jag är glad. Riktigt jävla glad idag. Så det så.

Ni vinner över mig. Ni vet det, jag vet det. Alla vet det.

Alldeles snart är det ett halv år sedan det där korta telefonsamtalet. Och jag tänker nog väldigt ofta på vad som har hänt sedan dess, och var han är. Ifall han lever, ifall ifall ifall. Och jag vet ingenting. Jag vet inte om jag alls kommer få veta någon gång.

Och jag sitter i soffan hemma, och han har suttit här bredvid mig så många gånger och jag vet inte var han är. Kanske kommer vi ligga huvud mot huvud på natten i parken och berätta historier för varandra igen.

Men var är du?

Jag vill inte, vill inte säga att du har rätt. Men jag vet att det är så. Jag vill inte att du ska ha rätt igen. Vill inte att du ska veta allt utan att riktigt känna mig, även ifall du kanske känner mig bättre än mig själv. Du vet allt. Och jag hatar dig för det. Det blir inte lättare. Det blir aldrig lättare för mig.

Another
day
full
of
dread.

Räddning ikväll igen.

Det är flera tusen år sedan då jag tänker tillbaka på det. Och det är ett andetag som aldrig kommer sluta andas. Det är ett mindre vinnande koncept som jag länge satte hela min tilltro till. Jag räknade gång på gång och andades femtusen tunga andetag.

Borde sova vill inte borde sova kan inte borde sova vill bara veta borde sova kan inte borde sova det är för svårt borde sova vill inte borde sova. jag är ju bara fucked-up.

Att du hade kunnat vara någon annan, hade du tagit det då? Hade du verkligen bytt din skepnad eller din personlighet då? Jag vet vad jag hade bytt ut hos dig. Jag vet precis. Jag vet att jag hade till skillnad från dig skrytit om mina vänner. Jag hade fört fram dem i ljuset. Så fort jag hade träffat en ny person så hade jag berättat. Jag hade berättat hur fin du var. Vet du vad? DU har aldrig gjort det. DU har fört mig bakom ljuset. DU har tryckt ner mig inför människor som varit dina, mina och våra vänner. DU har varit svag. Jag har gått därifrån, sårad, liten och svag. DU har varit stark. Populär, men på vilka grunder? På att du har svikit? Du har inte varit den, har du någonsin varit den som skrytit om dina människor. De riktigt? De som alltid kommer älska dig? De som alltid kommer ta hand om dig då du faller. Spelar fan ingen roll vad du gör? Om du knullar, om du sticker en jävla kniv i någon jag älskar. Någon som någon älskat. Man har alltid ställt upp.

Kommer du någonsin se? Se att det är säkert fint nu, men vad är fint sen? Det som var nu, det som alltid varit? Eller det du aldrig sett?

Igår tog min styvlillebror sina sista tabletter! Förhoppningsvis för alltid. Det känns ju helt jävla underbart! Ska nog skicka upp någon väl vald present nu nästa vecka. Detta måste ju firas på alla tänkbara sätt. HUR JÄVLA GRYMT SOM HELST!

Det är lite soligt ute och vinter och snö och bra. Det faktum att jag jobbar är faktiskt inte så jobbigt som man skulle kunna tro. För jag har sovit en massa bra timmar inatt och fick börja morgonen med tjejprat i soffan med Emma. Så borde varje morgon börja! Och efter detta passet är jag ledig i tre dagar, sen jobbar jag ett pass till OCH SEDAN ÄR DET STOCKHOLM IGEN! Och hur jag än vrider och vänder på det finns det nog ingenting just nu som gör mig mindre glad. För varje dag som går blir det bara finare och bättre än vad det var förr.

Och det kanske inte handlade om att jag behövde ordna saker i mitt liv, det kanske inte var något jag behövde ordna alls. Jag menar, det är skönt att rensa ut dåliga människor ur ens liv. Det är skönt att välja och få vara kräsen. Förlåt mig, men jag orkar inte mer er.

Haha, katten har sin tass på min hals, hon ligger bakom mitt huvud på soffan. GOS!