Att du hade kunnat vara någon annan, hade du tagit det då? Hade du verkligen bytt din skepnad eller din personlighet då? Jag vet vad jag hade bytt ut hos dig. Jag vet precis. Jag vet att jag hade till skillnad från dig skrytit om mina vänner. Jag hade fört fram dem i ljuset. Så fort jag hade träffat en ny person så hade jag berättat. Jag hade berättat hur fin du var. Vet du vad? DU har aldrig gjort det. DU har fört mig bakom ljuset. DU har tryckt ner mig inför människor som varit dina, mina och våra vänner. DU har varit svag. Jag har gått därifrån, sårad, liten och svag. DU har varit stark. Populär, men på vilka grunder? På att du har svikit? Du har inte varit den, har du någonsin varit den som skrytit om dina människor. De riktigt? De som alltid kommer älska dig? De som alltid kommer ta hand om dig då du faller. Spelar fan ingen roll vad du gör? Om du knullar, om du sticker en jävla kniv i någon jag älskar. Någon som någon älskat. Man har alltid ställt upp.

Kommer du någonsin se? Se att det är säkert fint nu, men vad är fint sen? Det som var nu, det som alltid varit? Eller det du aldrig sett?