Alldeles snart är det ett halv år sedan det där korta telefonsamtalet. Och jag tänker nog väldigt ofta på vad som har hänt sedan dess, och var han är. Ifall han lever, ifall ifall ifall. Och jag vet ingenting. Jag vet inte om jag alls kommer få veta någon gång.

Och jag sitter i soffan hemma, och han har suttit här bredvid mig så många gånger och jag vet inte var han är. Kanske kommer vi ligga huvud mot huvud på natten i parken och berätta historier för varandra igen.

Men var är du?