Efter snart 30 timmar av jobb, har jag bara två timmar kvar. Det känns bra. Allt jag längtar efter nu är en dusch, kanske till och med ett bad. Sedan ska jag träffa upp finaste Alinah för en flaska rosé i en park. På många sätt har det här varit världens sämsta dag och jag tänker på en hel familj med människor som är bland världens bästa. Och världens bästa människor borde aldrig få förlora något. Livet är så fruktansvärt orättvist.