it´s a rollercoaster.

Jag vet inte, det är mycket tankar som rör sig i mitt huvud just nu.
Det har gått så snabbt, det har hänt så mycket och jag vill verkligen veta ifall det är rätt.
Det måste vara rätt, det finns liksom inget annat. Egentligen.
Men samtidigt, jag är så fruktansvärt rädd för att "ge" mig själv till någon annan.
Jag är så rädd för att jag ska förlora...

Det har ju alltid varit såhär också, en rädsla för att inte vara fri. För jag har nog intalat mig själv att jag inte är bra på förhållanden, eller relationer. Men kanske har det alltid varit de som jag har varit med som inte har fungerat? Jag vet inte.
Jag är rädd för att binda mig, för det känns lite som ett slut. Men det är det ju inte.
En försvarsmekanism, absolut.
Rastlösheten. Tänk om han ledsnar? Tänk om han inte tycker att jag är ... attraktiv? tänk om han tycker att jag är korkad? Tänk om han är med mig av medlidande?

Tänk om jag faktiskt är så bra som han säger att jag är?

Som hela denna grejen med komplimanger...

Varför ska det vara så jävla svårt att ta dem till sig?
Om någon säger att jag är fin i håret, då vill jag direkt ändra på det. För jag tror att folk säger så bara för att säga något. Medlidande. (där kom det igen..)

Varför ska det vara så att man inte riktigt kan lita på andra människor?
Jag blir väldigt osäker.

Och ja, det kanske är det som ska vara mitt jävla fucking nyårslöfte för 2009.

Tack för mig för denna kväll.