it´s not my mistake.

Det har varit lite upp och ner sedan förra helgen. En känslomässig rollercoaster blandat med
feber som kommit och gått. Och mitt i allt detta upptäcker jag till min fasa att jag rasat i vikt.
Jag vill inte gå ner i vikt, men jag har ingen matlust. Och när jag säger att jag inte vill, så menar jag verkligen det.
Har aldrig haft en önskan om att förändras på det sättet. Så nu hoppas jag att jag slutar
vara sjuk, så att jag kan njuta av att äta igen. Mitt liv ska bli normalt igen.
Tycker jag ser så fruktansvärt blek och sliten ut när jag kollar mig i spegeln, det är fan inte okej.

Nu ska det bli ändring på det hela. Snart är det faktiskt sommar, så det borde ju ordna sig.

Pratade med min styvfar igår om Ninja, det känns så bra att veta att hon faktiskt hade det underbart fram tills sista andetaget. Självklart känns det tomt, det är konstigt att vakna utan henne, jag saknar promenaderna och jag vet att till sommaren kommer det bli tusen gånger jobbigare. Hon hängde ju med överallt.

Nu ska jag nog ta ett bad.