Do you understand that?

Denna kväll känns väldigt onödig. Sådär att jag inte orkar bry mig, fast jag gör det. Jag bryr mig om allt. Varje händelse i det där livet, jag bryr mig så mycket att jag inte vet vad jag ska göra av allting. För om du inte berättar, så gnager det bara. Det gnager hos mig. Jag sitter med ljusen, som jag vet att du älskar. Jag sitter i soffan, just precis på det sättet du alltid har gjort.

Det känns som om du är här bland väggarna, men du har aldrig varit här. Och jag hatar att du idag känns så nära. Det är ett år sedan det sista telefonsamtalet. Mer än ett år. Vet du hur ont det gör?

Och jag vet att du är rädd för att jag ska komma mellan, att jag ska vända upp och ner på allt du har byggt upp. Men jag vill inte göra det, det har jag aldrig velat. För varför skulle jag? Jag älskar att se dig lycklig. Men var är du?

Jag vet att du saknar mig med. Det vet jag. För det skriver du ibland.
Nu skriver jag det.