Inatt har jag ramlat in i famn, i en famn jag känner så väl. Där jag har vilat mitt huvud många gånger förut. Där jag känner mig älskad utan krav och där jag bara kan finnas. Jag har suttit i en loge där jag har haft toalettfest med honom, jag har skrattat och jag har druckit väldigt mycket vin. och öl. Vi har dansat nära och jag har dragit händerna genom hans hår. Ni vet, fingertoppar mot ansikte och händer mot händer. Och det är bara innerlig vänskap. Den vänskap där man bara njuter av att vara nära, igen. För det är alltför sällan. Att ramla in i den famnen var det bästa jag gjort på länge, att ligga på soffan i den stora logen och höra dunk dunk från hjärta och från dansgolv, höra dunk dunk från hjärta och han är bland det bästa jag vet. Han läser mig som en öppen bok och det är dunk dunk, den bästa vänskapen. Lite synd att jag missade då han fotade. Det finns ingenting jag älskar mer än att se honom fota. Han är duktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar