Kommer du ihåg att du andades varm luft alldeles vid min hals en gång och sa att du var så trött. Att tröttheten kommer sådär på morgonen och går aldrig riktigt ur kroppen, men du kan ändå inte sova om nätterna. Och jag i min tur försökte vagga dig till sömns varje natt, du låg stilla kvar och du somnade alltid. En liten stund.

Hur sover du nu? Vaggar hon dig till sömns då dina tankar springer runt och stör?