Think, think again.

November. Ni vet, blås blås blåser hela tiden ute nu. Det är kallt och solen lurar en. Den finns där och värmer vissa sekunder och den går ner och det blir mörkt och han sjunger i mina öron om kvällarna och ibland ser jag honom bakom ett hörn, men jag hinner aldrig fram. Det är inte kärlek längre. Det var kärlek, det var ryggrad mot bröst, det var andas tungt mot med panna mot panna. Och fötter upp i soffan och kropp på mattan. Det är inte kärlek kärlek längre. Det är tacksamhet och du var bra och jag var bra och förlåt. Lika högt som högaste hus och snabbt till källarplan. Men jag gjorde aldrig fel, inte du heller. Men jag är här och jag har ingen aning om var du är. Och du hade antagligen dragit pekfingret längst min rygg, ner mot min höft, den delen jag vet att du älskar mest. Och du hade sagt att jag ska gå. Jag ska springa. Att jag gör rätt nu för att det inte är kärlek längre.

"Vi är de vi är, och det gör vi bra"