Lycka är att få hem ett par sneakers, som sitter bra och som är snygga. Lycka är att ta på sig dem och se att de bara kostat mig 300 kronor. Lycka är att ha ett par nya vänner!



FÅR LIVET VARA SÅHÄR BRA?

Det är som det är. Jag kan inte göra annat än vad jag har gjort. Jag kan inte vara någon annan. Att bli sval, det går hand i hand med att känna. Så fort saker känns, då blir det minus. För allt som är bra, det kan inte vara så bra. Det måste finnas något fel, det måste vara ett missförstånd någonstans. Och jag skulle gärna ta på mig ansvaret för det.
Ifall det hade varit mitt fel. Ifall jag hade gjort fel.

men det är svårt att förändra sig helt och håller för en annan person. Gör om, kompromissa så mycket att man tillslut tappar bort vem fan man egentligen var. Och det vägrar jag.

Så, en fin början på ett nytt år. Och 2010 ska inte bli alls vad 2009 varit. Nu är det slut med allt sånt här. Nu slutar jag bry mig om det alla talat om.

Hädanefter är det bara så det är.

Fan, just nu vill jag bara ha ett sms där det står att jag får hämta ut mina skor om jag vill. Har hållt koll på mina orderstatus, men det står att dom packas nu.

PACKA SNABBARE FÖR FAN!

Jag tror inte de förstår hur viktigt det här är. Jag tror inte dom fattar hur mycket jag vill ha dem på mig just nu. Sova med dom, bada med dom. MM.

KOM HEM TILL MAMMA NU!

(la upp ett par förut, men jag råkade köpa ett par till. fucking JUL! )

Igår var det julafton. Igår kom Ahmad till mig och vi drack rom, öl och cider. Vi dansade tango i mitt vardagsrum och berättade hemligheter för varandra. Sedan festade vi vidare hos en vän. Bra kväll. Dålig dag. Men slutade väl. Jag gillar´t!

Jag vill inte vara den som är den, jag vill inte klaga, jag vill inte säga att den här dagen bara är ångest för mig. Jag känner mig som en frånskild alkis som överväger att spendera julafton på en krog ensam och bara bli full. Och sedan gå hem för att däcka. Om jag ska vara ärlig, så är det just precis vad jag tänker göra. Och ni kommer att sitta med släkt som ni hatälskar och längta hem.

Samtidigt är det ju såhär det alltid har varit, och det gör ingenting. Tror det är mer de andra som får panik över att jag sitter ensam. Ett år så var jag hemma hos Linas familj och firade. Det var skönt. och några gånger var jag hemma hos malins familj på juldagen och träffade hennes släkt.

Vet ni hur mysigt allt sånt är? Jag har testat det litegrann och jag avundas er.

Jävla jul.

Ni kommer må bra hemma hos mig. Mina fötter kommer vara fina. Jag ska hålla efter er. Ta med er på äventyr. Ni kommer att trivas.


Jag längtar tills ni kommer hem till mig. Ses snart!

PAUS
PAUS
PAUS
PAUS
PAUS


Nu blir det snart som vanligt va?

Ifall någon skulle fråga mig vad min käraste ägodel i köket är, så skulle jag svara; MIN MAGIC BULLET! Så underbar den är, den klarar allting. Idag tog jag hjälp av den då jag skulle göra en slät broccoli och chili soppa. Sjukt jävla god blev den. Och det var tack vara både mig och min magic bullet. Sedan spontanbesökte min kompis mig, och det blev spontanmiddagsbjudning och flera omgångar backgammon.

Bra kväll. Borde sova.

Hittade en bild från då jag och Dag just hade flyttat in i den här lägenheten. Då det var tråkigt hemma så hittade vi på saker. Här är det maskerad för mig. Klä mig i alla hemska kläder Dag hade. Det var rätt fint ändå.Och en liten Ninja som står bakom mig.

Och han kommer att dö.
Inte finnas mer.
Försvinna.

Verklighet och jag orkar inre.
På sanning och jag vill bara
ta det lugnt

Idag vill jag åka bak på en BMX, hoppa av i en park, ligga och prata med vännen. Om planerna, om livet och om varför just den sekunden känns så perfekt.

Jag pendlar ju som alla vet till Trelleborg varje (nästan) morgon. Det är ungefär tre mil, det är en gul buss och min hållplats är Södervärn. Om man har gjort det i snart ett år tillsammans med ungefär samma människor varje dag så börjar man få en liten vänskaplig relation. Träffas man ute så hälsar man, ni vet.

Idag så ställer jag mig vid hållplatsen, tänder en cigarett. Ser ett par snygga sneakers. Och utan att tänka på´t så berömmer jag den här personen för detta. Han stirrar på mig. Han är ny på hållplatsen. Han svarar lite blygt "tack". Men grejen är att jag inte riktigt tänkt på detta. Jag trodde jag sa det tyst för mig själv. Jag gjorde inte det.

Har jag nu stört ordningen?
Var detta ett övertramp?

Man kanske hejjar lite försiktit.. men att ge en spontan komplimang? Är detta att gå för långt?

Jag vet inte. Vi får se ifall personen vågar åka bussen mer.

Är det något man inte får skämta om så är det mat eller i vissa fall godis. För en kvart sedan satt vi i stilla ro i soffan. Jag hittar en oöppnad juleskumspåse! Tänk er lyckan! Jag stoppar i mig två tredjedelar. Direkt. BAM. Borta. X tar upp resten i näven och säger "MALIN ÄT DOM!" jag tar detta som en uppmaning, en tävling och något man absolut inte ska skämta om. Detta är allvar. På riktigt allvar. Så jag stoppade i mig alla i munnen på samma gång. De växte. svällde till fem dubbla storlek.

Nu mår Malin mer illa än vad hon gjorde efter att hon stäckåt alla för två minuter sedan. Så Malin gick och spydde på toaletten medans X sitter i soffan och säger "Va fan Malin? Jag skojjade ju bara!!"

Hädanefter borde alla veta. MAN SKOJAR FAN INTE OM MAT. Det gör man bara inte. 

Nu är jag mest ledsen eftersom jag också spydde upp den goda middagen. Det var som om minnet av middagen också försvann.. Betyder detta att jag aldrig åt middagen? betyder detta att jag borde äta nu? Alla dessa frågor. 

Om det inte vore lite äckligt att ha på sig samma kläder hela dagarna, alla dagar om året. Så skulle jag ha på mig det här. Alltså ALLA kläder jag har på mig. Bäststrumpor, bäst BH, bäst linne, Bäst örhängen, Bäst leggings, Bäst tjocktröja (eller ja, klänning?)

Så jävla mysig jag känner mig.
Så jävla bra.

Nu är det bara vintersnöknaster och öppen spis och mammas mjukbröd som fattas.

Idag har jag nog tagit det så lugnt man kan ta det.
Flanerat runt på stan, ätit lunch på tusen & 2,
letat spel, tittat på saker, på människor, tittat
på flera olika filmer och bara haft det fint.

Nu sitter jag vid sofielund i en soffa, under en filt
och i en alldeles för stor tröja. X sitter i köket
och spelar gitarr (vill inte störa mig i mitt paradise hotel
kikande) och vi ska antagligen sova snart.

Jobb imorgon och jag kommer vara utvilad. Första gången
på hur länge som helst.

Glömde förövrigt gå till sjukhuset idag och ta blodprover.
Ska försöka hinna på onsdag. Annars kommer jag bli stympad av
min läkare. MÖRDAD!

Ibland blir det så att det händer saker som kan vara lite jobbiga. Lite pinsamma. Som idag. Jag sitter på jobbet, kommer på att det är söndag och då har vi tvätttid. Smart som jag kände mig just då tänkte jag att jag slänger in mina jeans också! (hade spillt något) Och tog på mig ett par shorts jag har här. SWEET.

Och i vanlig ordning så slänger jag in min brukares tvätt i ena maskinen och mina byxor i andra. Går ut, tar fram den lilla cylindern som man bokar tiderna med. Låser till dörren. FÖR HÄR SKA INGA KLÄDER KUNNA SNO`S! Ja. Går ner en timme senare.

PROBLEM.

Jag kan inte öppna dörren. Nycklarna fungerar inte. De slutade fungera på en timme.

BAM!

Nu sitter jag på jobbet, i mina shorts. Inga jeans. Så jag ska alltså ta mig hem. Utan byxor. Underbart. Roligt. Trevligt. Och fint.

Men jag har bra människor runt mig. Blir hämtad från jobbet. (till saken hör att jag jobbar i trellefuckingjävlakukhulla. (trelleborg). Tre mil ifrån Malmö.

Så... TACK!

ps. Jag ska aldrig tvätta igen.

En bra sak! FRI TILLGÅNG TILL KAFFE. KAFFE ÄR MIN BÄSTA VÄN. VI HAR KLARAT MYCKET TILLSAMMANS. NI VET;

1. MAMMA
2. BROR & FAMILJ
3. KAFFE.

VISST!

Jag stal några timmars sömn, två för att vara ärlig tidigare inatt. Det var skönt. Sedan gick jag upp och började fixa lite grejer inför idag. Hela tiden tänkte jag "det är lugnt, jag kan nog sova lite senare också". Nu är klockan lite över sex och jag är pigg. Man får inte vara pigg på jobbet. Allt är lugnt och jag hade kunnat sova lite. Såhär lugnt är det aldrig! fan!!!!! FAN.

Det finns inte heller någon att prata med. För alla har väl antagligen däckat.


Jag vill sova. Hela jag vill bara sova.
Efter jobbet ska jag hem till min lägenhet och städa.
Bara litegrann för jag orkar inte mer.


Okej. Nu blir det kaffe. FAN.

Och det där med att det snart är Stockholm. Det där med att det inte är sommar i den där staden nu. Kanske blir det annorlunda då, för ett tag.
Kanske kan jag hålla lite distans till det.

Kanske är det just så det ska vara. Springa på och ducka för minnen. Men det kommer bli bra. Jag vet att det kommer bli helt underbart.

Och den finaste av dem alla.

Häromdagen byggde jag ett pepparkakshus tillsammans med en feberyr person. Vilket slutade med att det var inte jag utan han som fick bistå med byggarkunskaper. Det blev en liten aggressiv stämning mellan mig och det smälta sockret. Det ville inte jobba tillsammans med mig. Sa jag "Lite och jämnt" blev det "mycket, oändligt mycket o stelna direkt". Men tillslut. Nu är det ett fiiiiiint rosa och glittrigt pepparkakshus på ena högtalaren. Underbart. Jag är stolt.

Annars är det mest julemust och glögg om kvällarna. Förutom då jag är på jobbet. Då är det ångest och hemlängtan.


Och hur har folk tänkt? Julfest med jobbet. God mat (tveksamt egentligen. Jag kunde bara äta kål och sallad.) Men ja. KARAOKE! va? existerar det fortfarande? Och vilka bestämmer sig för att gå upp? Jag skulle aldrig. Jag dog. Även ifall jag vill åka den där karaoke-taxin som finns i någon stad i sverige. VAR FINNS DEN? Fast det hänger inte på att jag tycker om att sjunga. Utan mer för att jag vill ge chauffören lite dödslängtan.

Bara för att jag tänkte mysa hemma med tv:n och lite glögg så slutar tv:n fungera. Myrornas krig och jag är inte bästa vänner.


HJÄLP MIG!

Min dag började bra. Jag var glad, sov ut. Tog ett bad och lyssnade på Will Oldham samtidigt. Vilket gjorde mig väldigt lugn och tillfreds med allt. Det kändes skönt att gå ut i den kalla luften. Det var fint och folk stressade runt medans jag gick sakta och bara funderade lite. Log till och med mot okända. Men kvällen blev sämre. Om jag avskyr något så är det lögner bland vänner. Saker som kommer fram som hade gjort sig bättre med att berättas direkt. Varför ska alla köra med så jävla mycket spel? Handlar verkligen livet om att försöka smussla om så mycket som möjligt? Nej.

Just nu vill jag bara ta en paus från saker. Slippa ta ställning, välja sida och slippa intriger för ett tag. Det har blivit alltför mycket sådana den sista tiden. Och jag har varit naiv och trott att saker var på väg att ordna sig.

Nej. Åt helvete med saker. Åt helvete med intriger. Åt helvete med det mesta.