Jag vill inte vara den som är den, jag vill inte klaga, jag vill inte säga att den här dagen bara är ångest för mig. Jag känner mig som en frånskild alkis som överväger att spendera julafton på en krog ensam och bara bli full. Och sedan gå hem för att däcka. Om jag ska vara ärlig, så är det just precis vad jag tänker göra. Och ni kommer att sitta med släkt som ni hatälskar och längta hem.

Samtidigt är det ju såhär det alltid har varit, och det gör ingenting. Tror det är mer de andra som får panik över att jag sitter ensam. Ett år så var jag hemma hos Linas familj och firade. Det var skönt. och några gånger var jag hemma hos malins familj på juldagen och träffade hennes släkt.

Vet ni hur mysigt allt sånt är? Jag har testat det litegrann och jag avundas er.

Jävla jul.