Jag är glad, sådär glad att det ibland slår en att man går runt med ett leende men inte riktigt kan förklara varför man flinar. Och visst är det fint, och läskigt och bra på alla sätt. Inte för att någon vet, inte för att det finns ett facit på något. Även ifall man skulle vilja det. Men snart är det den nionde februari. Och då mår jag bättre än bäst.