Jag har en passion, en drog , en vana. Varför gång jag går förbi pressbyrån köper jag en korsordstidning. Jag slutar ju jobbet på morgonen, köper min tidning innan den andra bussen går. Det är alltid 13 minuter som man måste vänta. Det passar så bra. Iallafall, jag köper min tidning. Kommer hem, lägger den på soffbordet, måste alltid leta i fem år innan jag hittar en penna. Och börjar lösa den. (till saken hör att jag också alltid har en korsordstidning i väskan ifall jag måste vänta på fiket innan de andra kommer dit) Men iallafall, så har jag en speciell relation till korsord.

Hemma i Piteå, då alla bodde där och de flesta var arbetslösa eller pluggade på komvux så samlades vi alla på "Roasters" (det enda lite större fiket) och drack kaffe vid 12-13 tiden. Varje dag hade vi antingen korsordstidningar eller aftonbladet med oss. Kanske tre tidningar på sex personer. Vi hjälptes åt. Varje fredag så löste vi aftonbladets korsord. Kliade oss lite på huvudet och sa "oj oj oj". (fredagskrysset är alltid det svåraste).
Sedan till slutet hade kanske 10 personer försökt hjälpa till. Och oftast gick det väl.

Ibland hade vi dueller. Två mot två. Likadana korsord. Och detta var på allvar. Man var tvungen att vinna. Ibland fuskade man. De flesta var rökare. Så de som kom in först hade möjligheten att fuska.

Så ja, jag gillar korsord. Det är på allvar.