Okej, jag var nog lite förbannad inatt. Är nog lite småsur fortfarande. Två timmar är faktiskt inte optimalt för mig att sova. Såg sedan framemot att få sova lite på min älskade buss 146. Men nej. Absolut inte. Förutom det faktum att det satt 5 fortfarande fulla pojkar längst bak i bussen som snackade om hur mycket öl de druckit så var det en av de nyare bussarna. Vilket innebär i sin tur att det är andra säten. Jag som har utarbetat en teknik så att jag kan halvligga utan att varken få ont i ryggen, röven eller benen. Eller nacken. Men såklart, nu var jag tvungen att sitta spikrakt. Damnit.

Nu sitter jag på jobbet och pimlar kaffe för att få igång... äsch. För att orka stå på benen helt enkelt.