lördag 5 juni 2010

Du har inte ens mitt nummer sparat, efter nio år har du ändå inte mitt nummer sparat. för att jag någonstans alltid är en hemlighet. En sweet jävla hemlighet, då lusten faller på är alla hemligheter så fruktansvärt vackra och det är aldrig jag som haft svag karaktär, det är tyvärr du. min vän. Min vän som vet allting, som kan allting, som får mig att vara tyst, i närvaro. För tänk, tänk ifall jag säger något fel. vad fel det hade varit. vad fel jag hade varit. förlåt i förväg. i förväg som aldrig kommer färdas någonstans. förlåt just nu, och det finns ju aldrig. du som aldrig sparat mitt nummer, vad bryr jag mig? ingenting.

vi lämnar det så. Vi lämnar nio år. Det är sånt jag gör har jag märkt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar