Har för första gången i mitt liv varit skräckslagen över att jag kan förlora någon, något som jag aldrig haft tidigare. Jag har aldrig varit såhär.. såhär lugn och såhär tillfreds. Och jag är inte hel då jag inte är där. Och livet är plötsligt så härligt.

Känner mig som världens största fån över något jag inte ens kom ihåg existerade. damnit.

Klockan är lite för mycket, klockan är snart så mycket att barnen snart kommer nedspringande i brorsans hus. Jag har skrattat, gråtit, skrattat och gråtit om vartannat hela kvällen och natten. Det är sjukt hur mycket jag inte visste om mitt liv. Det är SJUKT hur mycket som ingen av oss vetat att den andra vetat, det är jävla helt jävla sinnessjukt... allt är så konstigt.

Och varje samtal är bara en pusselbit.

Nu ska jag slå mig ner på soffan. Och jag har två av mina bröder här i huset, och jag har mer. jag har mer än vad jag någonsin haft.

Första dagen hemma på länge, mycket jobb och mycket andra saker. Lyssnar på exakt den fåniga musik jag vill lyssna på, yes siiir, och går runt i ansiktsmask och tvättar kläder. Underbart. Det är skönt att vara ensam ibland, även ifall jag egentligen inte vill vara det. nu ska jag ta en skön dusch och sedan hämta kläderna från torkskåpet. Win.


Hela mitt liv är win just nu.