Klockan är lite för mycket, klockan är snart så mycket att barnen snart kommer nedspringande i brorsans hus. Jag har skrattat, gråtit, skrattat och gråtit om vartannat hela kvällen och natten. Det är sjukt hur mycket jag inte visste om mitt liv. Det är SJUKT hur mycket som ingen av oss vetat att den andra vetat, det är jävla helt jävla sinnessjukt... allt är så konstigt.

Och varje samtal är bara en pusselbit.

Nu ska jag slå mig ner på soffan. Och jag har två av mina bröder här i huset, och jag har mer. jag har mer än vad jag någonsin haft.