Fin kväll igår, jag behövde verkligen sitta i en liten soffa och bara skratta. Då man inte orkar tänka och jag har saknat att skratta sådär. Sedan fick jag följe hem efter några timmar, en kram utanför dörren och en lång natt av riktig sömn. Även ifall det är jobbigt och man är lite tung i hjärtat så är jag glad. Eller kanske mest lugn.

Det är en ny tid och för första gången i mitt liv så vet jag att det kommer att gå bra.

På tisdag åker jag till Piteå, inte en minut för tidigt. Jag längtar hem.