Ni vet, ibland är allting bara för stort och för komplicerat för att man ska orka ta tag i det, och man faller sönder i några minuter för att ställa sig upp igen och försöka bortse från det faktum att man är precis lika mänsklig som alla andra. Och även ifall skammen över att inte stå pall kan vara dödande ibland så andas andas andas visst är det fint ibland att bara andas. Det ska jag bli bättre på.