Jag håller på att koka rödbetor till middagen, och idag tänker jag på att jag har världens finaste mamma. Jag tänker på att jag har den starkaste kvinnan jag känner som min förebild. Jag tänker på att jag faktiskt har henne kvar. Även ifall vi inte alls tänker lika om mycket så är det hon som alltid stått kvar. Låtit mig gå och stått kvar och jag kan inte tänka mig hur det hade varit utan henne. Jag kan inte se vad eller vem jag hade varit då.

Idag älskar jag henne lite lite mer än vad jag gjorde igår. Och jag längtar tills alla andra dagar.