Tusen, tusen tusen tusen , jag lovar, tusen andetag, ytliga små andetag i en söndersargad bröstkorg. Tusen, jag lovar dig, ömma smekningar mot ett sönderslitet du. Miljoner, tusen, lova mig, minuter kvar tills allt försvinner? Lovar du mig, att aldrig gå förbi, aldrig vända om, aldrig ta mina ord på allvar då varje cell i min kropp skriker, gastar och kastar omkull. Andas tusentals korta, små andetag med mig, aldrig mot mig, håll handen mjukt, hårt, ömt. Se mig alltid, även då jag omedvetet gömmer mig bland de minsta, av de minsta tankar som kan fylla en söndersargad bröstkorg. Och när jag säger orden att jag är stark. Håll alltid med mig, låt mig säga det, låt mig. Du, kommer alltid vara den. Jag älskar. Mer än någon gjort någonsin förut.