Some day you will collapse..

Idag ville jag kasta en termos med kaffe i huvudet på personer som tror att livet går ut på att tävla om vem som vinner i "vem har den värsta bakfyllan"-tävlingen.
Just idag ville jag få folk att fatta att det faktiskt finns lite mer än så. Man kan ha det så jävla mycket trevligare. Man kan faktiskt få ut något av att ha vänner. En vänskap handlar faktiskt om mer än att prata om "hur många öl drack du igår" och "hur många öl ska vi dricka idag". Ni räknar personer till eran närmaste vänskapskrets då ni aldrig har gjort annat än att träffas på en sunkig bar där ölen kostar 29 kronor och man får röka inne i ett smutsigt rökrum. Där bartendern utan utbildning vet vilka ni är , inte för att ni snackat om livet utan för att ni får hans ställe att gå runt.
Och han tackar er säkert för det. Men kommer ni att tacka er själva för det då ni inser att ni faktiskt inte har riktiga vänner, och eran abstinens efter den innehållslösa lyckan sätter in innan ni ens har blivit nyktra efter tisdagens fylla?

Visste ni att det faktiskt finns så jävla mycket mer än att plocka upp nattens ångest i form av ölburkar med tusentals fimpar som vittnar om en trasig människa?
Jag har också plockat spillror förut, men också haft människor som hjälper mig samla tillbaka det som ska vara där. hjälpt till att sy igen alla sår.

Ni vet, jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte.

Har ni någonsin hört en annan människas historia? Alltså lyssnat på riktigt?