Vet inte hur det är tänkt att man ska kunna andas normalt. Och mamma säger till mig att vara lugn, det ordnar sig och jag vill så gärna bara vara liten och tro på allt hon säger och jag vet att hon har rätt. På något sätt ordnar det sig ju alltid. Men just nu. Just nu är mitt hjärta i revolt. Jag kan inte andas. Jag kan inte. Försöker att låtsas så att jag själv kan göra det. Försöker verkligen. Tar alla chanser till att få fly och jag vill inte vara här längre. Och sjukskrivning är okej efter det där datumet. Och alla säger saker. Var bara lugn. Och krya på dig Malin. Och ta det lugnt. Och oroa dig inte. Och var bara lugn.

Fan heller att jag kan vara lugn. Jag är fan inte en positiv människa och jag ser redan mitt liv krossas. Så nej. Men du kan fan vara lugn till mig. Var det. För det hjälper ju mycket.

Önskar att jag var en smula religiös iallafall. Så att jag hade kunnat be och tänka " det är en mening med allt ". För just nu känns allt jävligt värdelös.