Inser att jag skriver för några, det är några som läser. Och jag har ingen aning om vilka. För att jag mest skriver för att inte bröstkorgen ska explodera av något som jag inte vill ta. Alternativt ta tag i. Jag kanske kommer att bli den. Den som inte blir. Men den som alltid var.

Jag vet inte vad som händer om 4-6 månader. Men till dess ska jag vara glad, så himla glad att det sticker i folks ögon. Jag ska vara som dom där tvillingarna som alltid skrattar och som jag stört mig på. Hur kan människor vara så glada? Precis så ska jag vara. Så jävla lycklig ska jag vara.

Fast inte här. Hur hade det sett ut? Ha! Jag är ju inte dum. Skulle inte ljuga här.