När man inser hur lyckligt lottad man är, egentligen. Ringde hem till Lillpite och pratade med min styvfar, Cenneth lite. Och vi började prata om män. Om män i mitt liv. Och sedan säger han "Ja, om inte allt för länge får jag lämna över dig vid altaret"

Och även ifall vi är så icke kristna som det går. Så är det så fint. Han kommer vara där. Det är han som är. Och jag är så glad över att han finns. För oss. För mamma. För alla.