It´s dark, cold and no sunshine.

Imorse var det ett mirakel att jag kom upp ur sängen, ville inte möta världen, ville inte vara duktig och gå till jobbet, det regnade och blåste ute vilket fick mig att stanna undet täcket lite längre än vad jag egentligen kunde. Men upp kom jag. Gick till köket, gjorde mig en improviserad frukost och avundades thor som fortfarande låg i sängen.

Är liksom inte peppad på att göra så mycket. Finner ingen energi till att träffa folk. Vanligtvis brukar jag träffa folk varje dag, bara hänga och snacka om ingenting. Men jag orkar inte. Just idag känns det som om den enda personen jag orkar träffa är thor. Han tar det inte så allvarligt ifall jag är tyst i en timme eller två. Han klarar av det.

Igår fick jag ett samtal från en vän långt bort. Han ringde för att säga hur mycket han älskade mig. Han ville ge mig kärleksterapi. Så att jag kan inse att det inte är så farligt. Han ville bara höra hur jag mådde, vad som händer och vad jag tänker på. Och jag berättade. Kortfattat och ibland bara med en suck. Han läser mig ändå som en öppen bok och genomskådar mina lögner snabbt. Så ja, jag kan sluta försöka gömma mig. Han hittar mig, gång på gång och det är jag glad över.

Nu ska jag ta och rita lite. Känner mig fortfarande helt tom inombords. Tyvärr.